Lake Titicaca och Cusco

Vi lamnade for sista gangen vart kara hostel Wild Rover och La Paz for att utforska Sydamerikas storsta sjo, Titicaca, och den lilla mysiga staden Copacabana (som forovrigt har givit namn at den kanda strandpromenaden i Rio och inte tvartom).
Prioritet nummer ett var att besoka Isla del Sol (Solon), dar enligt incaindianernas legender solen skall ha fotts. Efter en tva timmars irriterande langsam battur klev vi av pa norra delen av on, ignorerade alla spansktalande guider som forsokte salja oss sina tjanster och borjade vandra upp over bergen.
Utsikten var magnifik! Man fick en kansla av att vara pa en o nagonstans i medelhavet och var vi an vande blicken sag vi slata bergvaggar och gronska som avspeglades i det nastan turkosfargade sotvattnet nedanfor oss.
Vi stannade lite da och da pa vagen for att klappa pa en betande asna eller ta av ett av vara tusen kladlager som vi tryckt pa oss (temperaturerna skiljer sig valdigt mycket har beroende pa var solen haller hus).
Finalen var att hitta en gammal ruin dar incaindianer har bott och vi blev helt till oss nar vi malade upp bilder om hur det maste ha sett ut.

Sedan bar det av tillbaka till hamnen for att ta baten till sodra delen av on. Sara, Cajsa och Stina satt langst fram och viftade med tarna medan Carro och Pernilla satt och frenetiskt smorde in sig med solkram. Nar vi hoppade i land begav vi oss till en restaurang, utan meny, och bestallde in var sin grillad trout, som ar specialiteten har. Supergott! Forsta gangen pa tva manader, fisk har inte varit sa lyckat pa andra stallen under var resa sa denna lunch gjorde oss narmast lyriska.

Sjalvklart dammsog vi alla shoppingmojligheter i den lilla staden och overvaldigades av den lokala kyrkans storslagenhet, guld, guld, guld, overallt!

De flesta av oss har fatt nagra tornar i magregionen vid det har laget, Bolivias tveksamma hygien har paverkat oss alla och vi oroade oss infor den kommande bussresan som skulle ta oss till var nasta destination, Peru och Cusco.

Klockan 18.15 stod vi fardigpackade och vantade pa den bekvama turistbuss som vi bokat tva dagar innan. Bussen som kom och hamtade oss var en minibuss med 14 minimala saten och med bagageutrymmet pa taket, vid det har laget har vi lart oss att inte panika som forsta impuls utan tanka att det finns en logisk forklaring, aven nar det kommer till bolviansk planering.
Minibussen tog oss till landgransen dar vi fick ta vart pick och pack och ga over gransen. Med en stampel pa varje sida var vi godkanda i det nya landet. Annu en minibuss med stenharda saten kom for att hamta upp vart nu uppsamlade gang som skulle till Cusco. Vad damen pa travel agencyn hade glomt att beratta var att bussen skulle ga fran en bussterminal i Puno i Peru. Kalas. 2,5 timmar senare och stela som en pinnar vinglade vi av och satte oss och vantade i den nerkylda terminalen.
Antligen ombord, blev en hel okej natt, bortsett att vi var tidiga och blev av slappta pa hostelet klockan 05.15 pa morgonen.
Val utsovda i de otroligt bekvama sangarna var vi redo att gora stan.

Annu mer shopping, besok pa incamuseum och strosat runt i staden som for tanken till en tysk alpby med minihus och grona kullar i bakgrunden, gothiska kyrkor och kullersten.

En utekvall avklarad och tagbiljetter till Aguas Calientes inkopta. Ikvall, sondag, firar/sorjer vi var sista kvall tillsammans innan vi ska splittras for de sista veckorna.

TTYS amigos