Vi lamnade for sista gangen vart kara hostel Wild Rover och La Paz for att utforska Sydamerikas storsta sjo, Titicaca, och den lilla mysiga staden Copacabana (som forovrigt har givit namn at den kanda strandpromenaden i Rio och inte tvartom).
Prioritet nummer ett var att besoka Isla del Sol (Solon), dar enligt incaindianernas legender solen skall ha fotts. Efter en tva timmars irriterande langsam battur klev vi av pa norra delen av on, ignorerade alla spansktalande guider som forsokte salja oss sina tjanster och borjade vandra upp over bergen.
Utsikten var magnifik! Man fick en kansla av att vara pa en o nagonstans i medelhavet och var vi an vande blicken sag vi slata bergvaggar och gronska som avspeglades i det nastan turkosfargade sotvattnet nedanfor oss.
Vi stannade lite da och da pa vagen for att klappa pa en betande asna eller ta av ett av vara tusen kladlager som vi tryckt pa oss (temperaturerna skiljer sig valdigt mycket har beroende pa var solen haller hus).
Finalen var att hitta en gammal ruin dar incaindianer har bott och vi blev helt till oss nar vi malade upp bilder om hur det maste ha sett ut.
Sedan bar det av tillbaka till hamnen for att ta baten till sodra delen av on. Sara, Cajsa och Stina satt langst fram och viftade med tarna medan Carro och Pernilla satt och frenetiskt smorde in sig med solkram. Nar vi hoppade i land begav vi oss till en restaurang, utan meny, och bestallde in var sin grillad trout, som ar specialiteten har. Supergott! Forsta gangen pa tva manader, fisk har inte varit sa lyckat pa andra stallen under var resa sa denna lunch gjorde oss narmast lyriska.
Sjalvklart dammsog vi alla shoppingmojligheter i den lilla staden och overvaldigades av den lokala kyrkans storslagenhet, guld, guld, guld, overallt!
De flesta av oss har fatt nagra tornar i magregionen vid det har laget, Bolivias tveksamma hygien har paverkat oss alla och vi oroade oss infor den kommande bussresan som skulle ta oss till var nasta destination, Peru och Cusco.
Klockan 18.15 stod vi fardigpackade och vantade pa den bekvama turistbuss som vi bokat tva dagar innan. Bussen som kom och hamtade oss var en minibuss med 14 minimala saten och med bagageutrymmet pa taket, vid det har laget har vi lart oss att inte panika som forsta impuls utan tanka att det finns en logisk forklaring, aven nar det kommer till bolviansk planering.
Minibussen tog oss till landgransen dar vi fick ta vart pick och pack och ga over gransen. Med en stampel pa varje sida var vi godkanda i det nya landet. Annu en minibuss med stenharda saten kom for att hamta upp vart nu uppsamlade gang som skulle till Cusco. Vad damen pa travel agencyn hade glomt att beratta var att bussen skulle ga fran en bussterminal i Puno i Peru. Kalas. 2,5 timmar senare och stela som en pinnar vinglade vi av och satte oss och vantade i den nerkylda terminalen.
Antligen ombord, blev en hel okej natt, bortsett att vi var tidiga och blev av slappta pa hostelet klockan 05.15 pa morgonen.
Val utsovda i de otroligt bekvama sangarna var vi redo att gora stan.
Annu mer shopping, besok pa incamuseum och strosat runt i staden som for tanken till en tysk alpby med minihus och grona kullar i bakgrunden, gothiska kyrkor och kullersten.
En utekvall avklarad och tagbiljetter till Aguas Calientes inkopta. Ikvall, sondag, firar/sorjer vi var sista kvall tillsammans innan vi ska splittras for de sista veckorna.
TTYS amigos
söndag 16 maj 2010
torsdag 6 maj 2010
Vi lever än!
Ah, fagra Bolivia!
Tillbaka i La Paz efter aventyr soderut, och vi var riktigt glada att komma tillbaka till vart hostel som vi trivs bra i. Usel frukost, men sa fantastiskt bekvama sangar att stanna inne en hel dag inte later helt fel. Men icke! Vi fortsatter att utforska La Paz bast vi kan, men man kan nog vaga pasta att denna stad inte har jattemycket att erbjuda dagtid, utan det ar pa kvallen som staden och andra backpackers vaknar vid liv.
Vi har dessutom fastnat lite i La Paz "utan var vilja" da det var meningen att vi skulle bege oss mot regnskogen i norra Bolivia igar. Pga av daligt vaglag sa gar inga bussar och vi tar flyg som i sin tur blivit installt tva ganger och som det ser ut nu aker vi imorgon bitti. Amazonas! Coolt!!
Har om dagen gjorde vi nagot alldeles fantastiskt haftigt! Cyklade ner for varldens farligaste vag eller Death Road som den kallas. Helt otroligt laskigt, kul och vackert! Vilket landskap! Vi som bara sett oken och berg i Bolivia fann nu oss sjalva i frodiga, grona berg med ormbunkar och vattenfall som man cyklade under, som fick oss att tro att vi var med i nagon haftig film. Typ Jurassic Park.
Extrem smal vag med 800m stup pa ena sidan sa man var inte sarskilt kaxig nar man satt dar pa cykeln, men samtidigt var adrenalinet pa topp! En haftig upplevelse!
Nu ar vi superpeppade infor regnskogen och jag funderar mest pa hur vi ska smuggla med de bekvama sangarna pa planet. Later lurigt men ingenting ar omojligt!
Tjing!
Tillbaka i La Paz efter aventyr soderut, och vi var riktigt glada att komma tillbaka till vart hostel som vi trivs bra i. Usel frukost, men sa fantastiskt bekvama sangar att stanna inne en hel dag inte later helt fel. Men icke! Vi fortsatter att utforska La Paz bast vi kan, men man kan nog vaga pasta att denna stad inte har jattemycket att erbjuda dagtid, utan det ar pa kvallen som staden och andra backpackers vaknar vid liv.
Vi har dessutom fastnat lite i La Paz "utan var vilja" da det var meningen att vi skulle bege oss mot regnskogen i norra Bolivia igar. Pga av daligt vaglag sa gar inga bussar och vi tar flyg som i sin tur blivit installt tva ganger och som det ser ut nu aker vi imorgon bitti. Amazonas! Coolt!!
Har om dagen gjorde vi nagot alldeles fantastiskt haftigt! Cyklade ner for varldens farligaste vag eller Death Road som den kallas. Helt otroligt laskigt, kul och vackert! Vilket landskap! Vi som bara sett oken och berg i Bolivia fann nu oss sjalva i frodiga, grona berg med ormbunkar och vattenfall som man cyklade under, som fick oss att tro att vi var med i nagon haftig film. Typ Jurassic Park.
Extrem smal vag med 800m stup pa ena sidan sa man var inte sarskilt kaxig nar man satt dar pa cykeln, men samtidigt var adrenalinet pa topp! En haftig upplevelse!
Nu ar vi superpeppade infor regnskogen och jag funderar mest pa hur vi ska smuggla med de bekvama sangarna pa planet. Later lurigt men ingenting ar omojligt!
Tjing!
fredag 30 april 2010
Somewhere over the rainbow...
Den 27 april "vaknade" vi upp i Uyuni efter vara livs skumpigaste bussfard - sov knappt nagot sa vet inte om vakna ar ratt ord. Riktiga vagar ar nagot det inte finns gott om ute pa Bolivias landsbyggd.
Fran Uyuni skulle vi ta oss ut pa en 3-dagarstur med jeep for att skada sodra Bolivias enastaende natur:
Fran Uyuni skulle vi ta oss ut pa en 3-dagarstur med jeep for att skada sodra Bolivias enastaende natur:
- Salar de Uyuni - Varldens storsta saltoken. Vitt sa langt ogat nadde!
- Kaktuson - En liten oas i allt det salta. Tusenariga kaktusar!
- Geysrar - Skadade roken fran geysrarna tidigt pa morgonen sista dagen. Fantastiskt! Sag aven lera bubbla upp i dem.
- Laguner av alla dess slag - En gron, en rod, en vit och nagra med flamingos i.
- Oken - Valdigt maktigt! Inte ett trad eftersom vi for lange sedan lamnat tradgransen!
- "Treriksroset" - Stod i Bolivia och blickade ut over Argentina och Chile - detta pa 4800 meters hojd over havet!
Tre helt fantastiska dagar trots kalla natter!
Just nu befinner vi oss i Potosi - varldens hogst belagna stad. Har skall vi tillbringa morgondagen innan vi aker tillbaka till La Paz.
XOXO
lördag 24 april 2010
Freden
La Paz
3660 m over havet. Otroliga berg i bakgrunden av staden. Bolivianerna ar typ ett huvud kortare an oss alla. Vackra kvinnor med hatt, fargglada knyten, stora kjolar och alltid nara till skratt gar omkring pa gataora. Gatorna ar smala, kulliga och traffikerade av bilar och folk. Vi alla har kopt varsin alpaca kofta som vi gar omkring och myser i om dagarna. Kanske inte en 100% riktig alpaca men den duger finfint :) Vadret ar vackert, varmt om dagarna men betydligt kyligare om natterna. Har kan vi ata en bra lunch for endast 35kr.
Kanns skont att ha lamnat Chiles valuta. I Bolivia ar 1 bob = ca 1 kr. Sa vi slipper att anvanda vara mattehjarnor.
Forsta dagen har uppe bland molnen var ganska trottsamma, vi hade ingen energi och ville bara ga och lagga oss. Efter 3 dagar, blir vi fort andfadda nar vi gar upp for trapporna/backarna eller nar vi gar fort. Det sags att det tar flera veckor att bli helt aterstalld till sitt normala. Men vi kampar pa och ater coca blad som tydligen skall hjalpa mot den hoga hojden. Det smakar som daligt gront te.
Vi hors snart
Ciao amigos
3660 m over havet. Otroliga berg i bakgrunden av staden. Bolivianerna ar typ ett huvud kortare an oss alla. Vackra kvinnor med hatt, fargglada knyten, stora kjolar och alltid nara till skratt gar omkring pa gataora. Gatorna ar smala, kulliga och traffikerade av bilar och folk. Vi alla har kopt varsin alpaca kofta som vi gar omkring och myser i om dagarna. Kanske inte en 100% riktig alpaca men den duger finfint :) Vadret ar vackert, varmt om dagarna men betydligt kyligare om natterna. Har kan vi ata en bra lunch for endast 35kr.
Kanns skont att ha lamnat Chiles valuta. I Bolivia ar 1 bob = ca 1 kr. Sa vi slipper att anvanda vara mattehjarnor.
Forsta dagen har uppe bland molnen var ganska trottsamma, vi hade ingen energi och ville bara ga och lagga oss. Efter 3 dagar, blir vi fort andfadda nar vi gar upp for trapporna/backarna eller nar vi gar fort. Det sags att det tar flera veckor att bli helt aterstalld till sitt normala. Men vi kampar pa och ater coca blad som tydligen skall hjalpa mot den hoga hojden. Det smakar som daligt gront te.
Vi hors snart
Ciao amigos
måndag 19 april 2010
Rafting class 4
Grade 4: Whitewater, medium waves, maybe rocks, maybe a considerable drop, sharp maneuvers may be needed. (Skill Level: Whitewater Experience)
lördag 17 april 2010
Traiguen y Pucon
En bussfard natten mellan lordag och sondag tog oss till den lilla charmiga staden Traiguen, dar Josès foraldrar bor. Under ett dygn blev vi ompysslade till max av dem - ett konstant flode av fantastisk god mat, underbara sangar som man slapp dela pa, gratis ridtur pa rodeohastar och danslektion i traditionell chilensk folkdans av Josès lillasyster.
Pa mandagen bar det av langre soder ut - till Pucon. Likt en liten europeisk alpby omringades den av berg, skog och forsar. Vi hyrde en liten trastuga i centrum, dar vi myste med hemmalagad mat nastan varje dag och satt bankade framfor alla tv-serier warnerbros-kanalen visade pa kvallarna.
Dagarna var fullspackade med utomhusaktiviteter.
Forsta dagen raftade (forsranning) vi - oj vilken adrenalinkick det var! Var instruktor kommenderade hej vilt nar vi narmade oss forsarna: "High to the left!", "Fast forward!", "Inside!", "Position!", "Backpaddle!"
Vi vill aven namna att nagra delar av forsen var klass 4...det vill saga lite laskigt och lite farligt...
Blota, lyckliga och iskalla akte vi tillbaka till var stuga och powernappade.
Pa kvallen bar det av till nagra varma kallor dar vi chillaxade under den stjarnklara himmelen.
Andra dagen blev det ridning pa berg och sluttningar. Hastarna var valdigt vackra och landskapet runt omkring lika sa! Galopp pa grona angar med betande far och svindlande vyer fran bergen gjorde oss stumma av hanforelse. Turen avslutades i ett litet hus dar vi fick prova mapuchemat och en traditionell festutstyrsel - "mapuche rubia" oj sa tjusiga vi var.
Sista dagen vackte Peps oss alla vid 05:45. Bestigning av vulkanen Villarrica gallde denna soliga hostdag. Vi samlades som vanligt i den nu valbekanta lokalen dar foretaget som anordnade turen holl till. Vi fick prova ut utrustning och tackklader och peppa varandra det tidiga klockslaget till trots.
Utkladda som sopgubbar i helorange klader och med for stora kangor och ishacka i ryggsacken klamde vi oss in allihopa i den lilla minibussen och akte ivag till foten av berget dar expeditionen skulle starta.
Vi borjade med att ta en sittlift forsta biten, valet var frivilligt men sjalvklart for majoriteten av oss. Utan sakerhetsbyglar eller nagot att vila fotterna pa holl vi oss krangaktigt fast vid den lilla soffan som vinglade fram och tillbaka i vinden.
Val uppe borjade en hektiskt promenad uppfor berget med en stressande kvinnlig guide hack i halarna. Var manliga guide, Alvaro, hade inte alltfor stort overseenende med att denna klattring var en stor fysisk prestation for oss alla och tyckte inte att raster och vattenpauser var nodvandigt.
Vi fick tillok i gruppen av Camilo, den unge mannen som jobbar pa foretaget som anordnade turen, och han var mer an fortjust over faktumet att han skulle fa tillbringa tid med de enda 5 svenskorna i byn.
Under den forsta etappen av klattringen kampade vi oss over torkad lava och stenar men hogre upp pa berget bredde snon ut sig. Dar fick vi spanna pa oss broddarna som vi haft med oss i ryggsackarna. Klattringen harifran var direkt stupande och vi fick en kort undervisning i hur vi skulle hanga oss fast med hackorna vid vaggen i fall vi skulle tappa taget...
Aven har trampade Alvaro i vag i ett ihardigt tempo. Vi forsokte att inte titta ner men fascinationen over utsikten och hur langt vi hade kommit overvann radslan.
Nar vi nadde toppen fanns ingen tid att forlora, vi tog av oss ryggsackarna spanda av forvantan och trippade ivag over "kinesiska muren", stup ner pa bada sidor, pa ena ner i vulkanens kokande lava och pa den andra foten av berget. Att vara sa har nara en aktiv vulkan var en helt otrolig kansla, vi fick nagra riktigt haftiga bilder och filmade nagra snuttar innan vi var tvunga att ga tillbaka eftersom gaserna fran vulkanen holl pa att kvava vara kansliga andningsorgan.
Nervagen gick mot all formodan smidigt tack vare broddarna och storre delen skulle vi dessutom transportera oss sittandes pa vara rumpor. De hade karvat ut kanor i snon som vi stortade nerfor berget genom. Hur kul som helst!
Lite omma i rumporna och oroliga for vara kamerors overlevnad genom vatan kom vi ner till sittliftens topp igen. Harifran kunde vi nastan springa ner med dammet rykandes runt omkring oss.
Nojda och helt slut satte vi oss i minibussen och skumpade hemat igen.
Nu ar vi tillbaka i Valparaiso och pa onsdag vantar La Paz!
Pa mandagen bar det av langre soder ut - till Pucon. Likt en liten europeisk alpby omringades den av berg, skog och forsar. Vi hyrde en liten trastuga i centrum, dar vi myste med hemmalagad mat nastan varje dag och satt bankade framfor alla tv-serier warnerbros-kanalen visade pa kvallarna.
Dagarna var fullspackade med utomhusaktiviteter.
Forsta dagen raftade (forsranning) vi - oj vilken adrenalinkick det var! Var instruktor kommenderade hej vilt nar vi narmade oss forsarna: "High to the left!", "Fast forward!", "Inside!", "Position!", "Backpaddle!"
Vi vill aven namna att nagra delar av forsen var klass 4...det vill saga lite laskigt och lite farligt...
Blota, lyckliga och iskalla akte vi tillbaka till var stuga och powernappade.
Pa kvallen bar det av till nagra varma kallor dar vi chillaxade under den stjarnklara himmelen.
Andra dagen blev det ridning pa berg och sluttningar. Hastarna var valdigt vackra och landskapet runt omkring lika sa! Galopp pa grona angar med betande far och svindlande vyer fran bergen gjorde oss stumma av hanforelse. Turen avslutades i ett litet hus dar vi fick prova mapuchemat och en traditionell festutstyrsel - "mapuche rubia" oj sa tjusiga vi var.
Sista dagen vackte Peps oss alla vid 05:45. Bestigning av vulkanen Villarrica gallde denna soliga hostdag. Vi samlades som vanligt i den nu valbekanta lokalen dar foretaget som anordnade turen holl till. Vi fick prova ut utrustning och tackklader och peppa varandra det tidiga klockslaget till trots.
Utkladda som sopgubbar i helorange klader och med for stora kangor och ishacka i ryggsacken klamde vi oss in allihopa i den lilla minibussen och akte ivag till foten av berget dar expeditionen skulle starta.
Vi borjade med att ta en sittlift forsta biten, valet var frivilligt men sjalvklart for majoriteten av oss. Utan sakerhetsbyglar eller nagot att vila fotterna pa holl vi oss krangaktigt fast vid den lilla soffan som vinglade fram och tillbaka i vinden.
Val uppe borjade en hektiskt promenad uppfor berget med en stressande kvinnlig guide hack i halarna. Var manliga guide, Alvaro, hade inte alltfor stort overseenende med att denna klattring var en stor fysisk prestation for oss alla och tyckte inte att raster och vattenpauser var nodvandigt.
Vi fick tillok i gruppen av Camilo, den unge mannen som jobbar pa foretaget som anordnade turen, och han var mer an fortjust over faktumet att han skulle fa tillbringa tid med de enda 5 svenskorna i byn.
Under den forsta etappen av klattringen kampade vi oss over torkad lava och stenar men hogre upp pa berget bredde snon ut sig. Dar fick vi spanna pa oss broddarna som vi haft med oss i ryggsackarna. Klattringen harifran var direkt stupande och vi fick en kort undervisning i hur vi skulle hanga oss fast med hackorna vid vaggen i fall vi skulle tappa taget...
Aven har trampade Alvaro i vag i ett ihardigt tempo. Vi forsokte att inte titta ner men fascinationen over utsikten och hur langt vi hade kommit overvann radslan.
Nar vi nadde toppen fanns ingen tid att forlora, vi tog av oss ryggsackarna spanda av forvantan och trippade ivag over "kinesiska muren", stup ner pa bada sidor, pa ena ner i vulkanens kokande lava och pa den andra foten av berget. Att vara sa har nara en aktiv vulkan var en helt otrolig kansla, vi fick nagra riktigt haftiga bilder och filmade nagra snuttar innan vi var tvunga att ga tillbaka eftersom gaserna fran vulkanen holl pa att kvava vara kansliga andningsorgan.
Nervagen gick mot all formodan smidigt tack vare broddarna och storre delen skulle vi dessutom transportera oss sittandes pa vara rumpor. De hade karvat ut kanor i snon som vi stortade nerfor berget genom. Hur kul som helst!
Lite omma i rumporna och oroliga for vara kamerors overlevnad genom vatan kom vi ner till sittliftens topp igen. Harifran kunde vi nastan springa ner med dammet rykandes runt omkring oss.
Nojda och helt slut satte vi oss i minibussen och skumpade hemat igen.
Nu ar vi tillbaka i Valparaiso och pa onsdag vantar La Paz!
lördag 10 april 2010
Hej Chile
Vi lamnar det kottiga Argentina och styr kosan over de vackra bergen, Anderna till Chile. Dar mots vi av katastrof!!! Peps vaska ar BORTA! Den finns ingenstans. Vi tittar en sista gang bland de sista vaskorna som ligger pa golvet men ingen Svensk fjallraven vaska nagonstans. Paniken vaxer! Vi far tag i killen som har hand om borttappade vaskor. Han ser inte alls forvanad ut och tar hand Peps. Han sager att vaskan borde komma till Santiago med kvallsflyget, trodde han ja. Pernilla Dill far vanta i hela 4 dagar. I vantan hann bade de ena och de andra tankarna komma upp.
Vi har inte lamnat flygplatsen annu. Vi har en sista sakerhetskontrollen kvar innan vi nar det riktiga Chile. Denna gangen ar det Sara som fastnar med de brasilianska linserna. Inte nog har hon forsokt smuggla in linserna i landet utan hon har ljugit 3ggr om att hon inte har med sig nagot atbart i sin vaska. Tullpersonalen luskar tillslut ut att hon har med sig nagot atbart och ber henne tomma vaskan. Dar finner de linserna med stort L. Tullpersonalen hamnar i chock Flera rapporter skrivs. Sara far folja med en man till ett avskilltrum och far svara pa fragor sa som; varfor hon tog med sig linserna, Vart hon har kopt dem, visste hon att hon hade linserna med sig osv. Det pratas om boter. Men lyckligtvis lyckas Sara charma mannen och han slapper henne. Det hela forhoret tog ett par timmar.
Nu ar vi hos Jose som bor i Viña del mar( det ligger utanfor Valpariso) De bada staderna ligger alldeles vid havet. Ni som inte vet har Jose varit utbytesstudent i Sverige och bodde da med min familj (Stina) under 1ar. Jose har visat oss den otroligt vackra staden, Valpariso. Dar plathus i alla dess farger, haftiga graffitimalningar och uppforbackar ar vardag. Efter att ha gatt omkring uppe bland kullarna tog vi oss sakta ner tillhavsnivan igen. Vi var hungriga efter den langa promenaden och Jose foreslog att vi skulle ata varsin Completo. En JATTE varmkorv med majonas, gacuemole och en morotsblandning. Den smakade finfint och man blev matt! Rekomenderar den starkt! :)
Det ar mycket kallare nu sa varje flis, troja och jacka ar som guld!
Nu ska vi ata frukost! Ikvall aker vi soder ut till Joses familj, varmakallor, forsraning mm.
Hej hopp
Vi har inte lamnat flygplatsen annu. Vi har en sista sakerhetskontrollen kvar innan vi nar det riktiga Chile. Denna gangen ar det Sara som fastnar med de brasilianska linserna. Inte nog har hon forsokt smuggla in linserna i landet utan hon har ljugit 3ggr om att hon inte har med sig nagot atbart i sin vaska. Tullpersonalen luskar tillslut ut att hon har med sig nagot atbart och ber henne tomma vaskan. Dar finner de linserna med stort L. Tullpersonalen hamnar i chock Flera rapporter skrivs. Sara far folja med en man till ett avskilltrum och far svara pa fragor sa som; varfor hon tog med sig linserna, Vart hon har kopt dem, visste hon att hon hade linserna med sig osv. Det pratas om boter. Men lyckligtvis lyckas Sara charma mannen och han slapper henne. Det hela forhoret tog ett par timmar.
Nu ar vi hos Jose som bor i Viña del mar( det ligger utanfor Valpariso) De bada staderna ligger alldeles vid havet. Ni som inte vet har Jose varit utbytesstudent i Sverige och bodde da med min familj (Stina) under 1ar. Jose har visat oss den otroligt vackra staden, Valpariso. Dar plathus i alla dess farger, haftiga graffitimalningar och uppforbackar ar vardag. Efter att ha gatt omkring uppe bland kullarna tog vi oss sakta ner tillhavsnivan igen. Vi var hungriga efter den langa promenaden och Jose foreslog att vi skulle ata varsin Completo. En JATTE varmkorv med majonas, gacuemole och en morotsblandning. Den smakade finfint och man blev matt! Rekomenderar den starkt! :)
Det ar mycket kallare nu sa varje flis, troja och jacka ar som guld!
Nu ska vi ata frukost! Ikvall aker vi soder ut till Joses familj, varmakallor, forsraning mm.
Hej hopp
måndag 5 april 2010
Bra Luft
Sedan senaste gangen vi skrev pa var ofantligt snygga blogg har vi hunnit med foljande:
Until next time, with love
Caj,Frank,Peps,Stino, Waern
- Vi har kottat jarnet!!! Pa varan favoritrestaurang i Palermo (Las Cabras) bestallde vi in 3 stora skarbrador med kottigt kott, gronsaker, grillad ost, pumpapuré (nya favvisen) och till dricka Mendoza-rodvin. Vi gick hem med varldens matkoma och det storsta leendet pa lapparna.
Stallet rekommenderas varmt - plus i kanten for kritorna man fick for att mala pa dukarna med, nar man vantade pa maten, och det fantastiska priset (400:- for 5 personer) - Vi har klubbat natter langa pa Buenos Aires hetaste stallen, t.ex. CroBar som var ett house-palats.
- Hittat det absolut basta shoppingomradet i Palermo! Vi har kopt saaaa mkt fina kjolar och klanningar har!
- Har tagit vackra parkpromenader, tittat pa den jattestora metallblomman och druckit kaffe och frappes pa Havanna, den kanda kaffekedjan i Argentina.
- Shower!!! Vi har njutit av dans, sang, trummor, skadespel och passion - igar var vi pa finfina Señor Tango och sag pa en valdigt spexig och extravagant tangoshow. Vi rakde dock missberakna var kassa infor besoket da vi inte trodde att en flaska vatten skulle kosta 50 svenska kronor! (Vi fick skramla for att ha rad med 2 flaskor...) Men trots pengafiaskot hade vi en otroligt mysig kvall. Ikvall fick vi vara med om ett annat fiasko - kvallen borjade underbart med trumkonsert pa La Bomba. Vi dansade och njot av rytmerna! Mot slutet av showen markte vi att innehallet i vara vaskor och fickor var reducerade till halften. (Sara blev av med kamera och pengar; Cajsa med 2 sjalar; Pernilla med nyinkopta orhangen) Men alla kontokort finns dock i sakert forvar!
Until next time, with love
Caj,Frank,Peps,Stino, Waern
måndag 29 mars 2010
¡Somos Gauchos!
Vilken lycka!
Igar tog vi oss fran storstaden for att fa lite frisk luft i San Antonio de Areco.
Tva timmar med billig men skon buss och vipps! sa var vi ute pa landet dar dammet fran vagarna aldrig slutade ryka och det fanns hundar i varje horn!
Vi lyckades efter nagra om och men ringa och boka rum pa La Bomba Chica, ett rosa hus mitt i ingenstans med varldens mysigaste manniskor innuti och de finaste djuren pa utsidan.
Det forsta vi gjorde nar vi kom fram var att slanga oss i poolen, och medan vi plaskade runt i morkret forbereddes en treratters middag at oss i koket. Vi var de enda gasterna den kvallen sa vi hade hela det rosa palatset for oss sjalva!
Efter en natt i stora tjusiga rum( och underbara badrum!!) fick vi njuta av en hel dag tillsammans med hastar, grona grastackta vidder och kanslan av att leka cowboy.
¿Podemos gallopar? Ropades hej villt fran oss alla till var gaucho-guide Antonio nar vi red omkring bland de varsta mygg vi nagonsin stott pa!
Nu ar vi tillbaka i Buenos Aires i ytterligare en vecka och nu skavi utforska tango, parker, en stor metallblomma och nattlivet i palermo!
Hejsanhoppsan i galoppsan!
Igar tog vi oss fran storstaden for att fa lite frisk luft i San Antonio de Areco.
Tva timmar med billig men skon buss och vipps! sa var vi ute pa landet dar dammet fran vagarna aldrig slutade ryka och det fanns hundar i varje horn!
Vi lyckades efter nagra om och men ringa och boka rum pa La Bomba Chica, ett rosa hus mitt i ingenstans med varldens mysigaste manniskor innuti och de finaste djuren pa utsidan.
Det forsta vi gjorde nar vi kom fram var att slanga oss i poolen, och medan vi plaskade runt i morkret forbereddes en treratters middag at oss i koket. Vi var de enda gasterna den kvallen sa vi hade hela det rosa palatset for oss sjalva!
Efter en natt i stora tjusiga rum( och underbara badrum!!) fick vi njuta av en hel dag tillsammans med hastar, grona grastackta vidder och kanslan av att leka cowboy.
¿Podemos gallopar? Ropades hej villt fran oss alla till var gaucho-guide Antonio nar vi red omkring bland de varsta mygg vi nagonsin stott pa!
Nu ar vi tillbaka i Buenos Aires i ytterligare en vecka och nu skavi utforska tango, parker, en stor metallblomma och nattlivet i palermo!
Hejsanhoppsan i galoppsan!
fredag 26 mars 2010
Buenos Aires
Nu har vi spenderat nagra dagar i finfina Buenos Aires och gillar det mucho!
Solen skiner varje dag och plotsligt har man borjat tycka att 25 grader ar lite smakyligt. Bor pa ett hostel vid Avenida de Mayo, valdigt centralt helt enkelt.
Den 24 mars vaknade vi av trummljud och skott pa avenyn utanfor. Snabbt sprang vi upp pa taket for att se vad det var som hande - gatan var full av demonstranter!!! Visade sig vara nationell helgdag for att minnas de 30000 unga manniskor som forsvann/mordades i Argentina under 70-talet.
Nyfikna, och lite smatt radda for att hamna pa fel plats med hetsiga demonstranter, gav vi oss ut pa stan for att se pa detta "skadespeleri" - en haftig upplevelse!
I stadsdelen La Boca, med dess fargglada hus, spenderade vi en dag. At en god lunch och strosade omkring i omradet. Holl dock pa att ga in i en farlig grand nar polisen kom och sa till oss att vi inte borde ga pa den gatan - den var mucho peligroso!
Shopping har det blivit mkt av under dessa dagar! (Vi har hunnit trottna pa illaluktande klader i ryggsackarna)
Igar kvall blev det utgang! Borjade med forfest pa taket med ol, vin, drickspel och musik. Vid 2-tiden tyckte vi att det var dags att dra vidare - till Club 69! Dar mottes vi av glitter, confetti, balonger, breakdance och shower! En helt galen kvall och vi hade sa forbannat kul! Vid halv 6 var vi hemma lyckliga och helt slut...
Idag at vi frukost vid 3.
XOXO
Gossip Girls
Solen skiner varje dag och plotsligt har man borjat tycka att 25 grader ar lite smakyligt. Bor pa ett hostel vid Avenida de Mayo, valdigt centralt helt enkelt.
Den 24 mars vaknade vi av trummljud och skott pa avenyn utanfor. Snabbt sprang vi upp pa taket for att se vad det var som hande - gatan var full av demonstranter!!! Visade sig vara nationell helgdag for att minnas de 30000 unga manniskor som forsvann/mordades i Argentina under 70-talet.
Nyfikna, och lite smatt radda for att hamna pa fel plats med hetsiga demonstranter, gav vi oss ut pa stan for att se pa detta "skadespeleri" - en haftig upplevelse!
I stadsdelen La Boca, med dess fargglada hus, spenderade vi en dag. At en god lunch och strosade omkring i omradet. Holl dock pa att ga in i en farlig grand nar polisen kom och sa till oss att vi inte borde ga pa den gatan - den var mucho peligroso!
Shopping har det blivit mkt av under dessa dagar! (Vi har hunnit trottna pa illaluktande klader i ryggsackarna)
Igar kvall blev det utgang! Borjade med forfest pa taket med ol, vin, drickspel och musik. Vid 2-tiden tyckte vi att det var dags att dra vidare - till Club 69! Dar mottes vi av glitter, confetti, balonger, breakdance och shower! En helt galen kvall och vi hade sa forbannat kul! Vid halv 6 var vi hemma lyckliga och helt slut...
Idag at vi frukost vid 3.
XOXO
Gossip Girls
onsdag 24 mars 2010
BIG NEWS for alla som kanner Sara
jag at glass igar.. och gillade det!! vi at massor! och jag ar sugen pa mer!!!!
kan man skylla denna underliga kansla pa varmen? eller ar glassen i Buenos Aires helt enkelt godare an det ni ater hemma i Sverige? eller kan det varit mina vanners lycka over glassen som smittade av sig? Fragorna ar manga, men faktum kvarstar att jag nu kan ta bort glass fran listan pa saker jag inte foredrar att ata. halleluja!
for er som inte infinner er i chocktillstand nu sa kan jag bara forklara att jag med tungt hjarta inte har kunnat njuta av en god glass pa flera ar. men det verkar vara andring pa det!
for ovrigt sa trivs vi riktigt bra i Buenos Aires!
kan man skylla denna underliga kansla pa varmen? eller ar glassen i Buenos Aires helt enkelt godare an det ni ater hemma i Sverige? eller kan det varit mina vanners lycka over glassen som smittade av sig? Fragorna ar manga, men faktum kvarstar att jag nu kan ta bort glass fran listan pa saker jag inte foredrar att ata. halleluja!
for er som inte infinner er i chocktillstand nu sa kan jag bara forklara att jag med tungt hjarta inte har kunnat njuta av en god glass pa flera ar. men det verkar vara andring pa det!
for ovrigt sa trivs vi riktigt bra i Buenos Aires!
fredag 19 mars 2010
¡Hola!
Vi ar nu i billiga Argentina!
For att komma hit fick erfara en helvetes bussfard, utan fungerande AC och turen att hamna precis bredvid busstoaletten dar nagon hade matt valdigt daligt.
Trotta och olyckliga hamnade vi i Foz Iguaco tidigt pa morgonen for att styra stegen mot varldens bredaste vattenfall.
Vid fallen blev vid blota, attackerade av myrslokar och overrumplade av fallens storslagenhet!
Igar var vi vid den brasilianska sidan av fallen och nu alldelses strax ska vi till den argentinska for att se om vyn ar lika vacker fran den sidan.
Hasta Luego!
Vi ar nu i billiga Argentina!
For att komma hit fick erfara en helvetes bussfard, utan fungerande AC och turen att hamna precis bredvid busstoaletten dar nagon hade matt valdigt daligt.
Trotta och olyckliga hamnade vi i Foz Iguaco tidigt pa morgonen for att styra stegen mot varldens bredaste vattenfall.
Vid fallen blev vid blota, attackerade av myrslokar och overrumplade av fallens storslagenhet!
Igar var vi vid den brasilianska sidan av fallen och nu alldelses strax ska vi till den argentinska for att se om vyn ar lika vacker fran den sidan.
Hasta Luego!
tisdag 16 mars 2010
Dansa samba med mig!
Oi!
Vilken kvall! Vilken natt!
Efter att i princip blivit tvingade att delta i hostlets bbq fann vi oss lyckligt lottade att fa ha smaskat pa den underbara mat som erbjods. Det var kott, kyckling, salad, salsa, en otrolig quacamole-sas(!), mjol (som skulle suga upp fettet av kottet) och den brasilianska delikatesen kycklinghjarta. Och tro det eller ej, det smakade vi alla pa!
Matta och belatna bar det av till en sambaklubb vid beachen, dar vi dansade oss svettiga och lyckliga. Stamningen var pa topp, en stamning som vi hoppats hitta under hela resan: detta var Brasilien helt enkelt! Livemusik hela kvallen, sambatakter, narkontakt (inte obehagligt) och caipirinhas!
Trotta men glada (och lite radda for det skitfulla "jattemonstret" som delade rum med oss; han var minst 3,5 meter lang) bar det ivag hemmat vid 4-snaret. Sedan sov vi ut lange morgonen darpa...
Idag blev det trekking genom berg, myggsvarmar och tropisk skog for att komma till en vacker (nastan ode)strand!
Imorgon bar det av med buss mot Iguacu Falls: en 16-timmars fard...
You know you love me
XOXO
Gossip Girl
Vilken kvall! Vilken natt!
Efter att i princip blivit tvingade att delta i hostlets bbq fann vi oss lyckligt lottade att fa ha smaskat pa den underbara mat som erbjods. Det var kott, kyckling, salad, salsa, en otrolig quacamole-sas(!), mjol (som skulle suga upp fettet av kottet) och den brasilianska delikatesen kycklinghjarta. Och tro det eller ej, det smakade vi alla pa!
Matta och belatna bar det av till en sambaklubb vid beachen, dar vi dansade oss svettiga och lyckliga. Stamningen var pa topp, en stamning som vi hoppats hitta under hela resan: detta var Brasilien helt enkelt! Livemusik hela kvallen, sambatakter, narkontakt (inte obehagligt) och caipirinhas!
Trotta men glada (och lite radda for det skitfulla "jattemonstret" som delade rum med oss; han var minst 3,5 meter lang) bar det ivag hemmat vid 4-snaret. Sedan sov vi ut lange morgonen darpa...
Idag blev det trekking genom berg, myggsvarmar och tropisk skog for att komma till en vacker (nastan ode)strand!
Imorgon bar det av med buss mot Iguacu Falls: en 16-timmars fard...
You know you love me
XOXO
Gossip Girl
söndag 14 mars 2010
Frango, Ihla Grande och surf
Halla ja Sverige!
Nu har vi antligen gratis internet igen efter en tid pa paradison Ihla Grande. Dit kom vi mandag kvall och var lyriska over de vackra stranderna och den mysiga atmosfaren. Efter vara dagar i hektiska Rio sa kande vi nu att vi kommit till Brasilien pa riktigt! Fargglada hus och sand pa gatorna och SOL bara SOL.
De forsta natterna bodde vi pa ett sunkigt och olyckligt hostel som osade av mogel, vi bytte sista natten ut det mot en pousada drivet av varldens gulligaste kvinna som hette Katja.
Den forsta riktiga dagen gav sig 4 medlemmar av gruppen samt ett tillskott pa en go nyzeelandare ut i djungeln for att leta efter en vacker sandstrand att svalka sig i.Vi var bara 4 darfor att den forsta sjukdomen slog till i pepps mage! Hon fick uppleva en seg o ensam dag pa hostelets ackliga rum istallet...
Vi vandrade omkring i den tropiska skogen i nastan 2 timmar, varav den forsta timman var uppfor och den andra var nerfor, beloningen for denna expedition blev ett magiskt avsvalkande dopp! Solen gassade pa oss under hela promenaden.
Nu har vi antligen gratis internet igen efter en tid pa paradison Ihla Grande. Dit kom vi mandag kvall och var lyriska over de vackra stranderna och den mysiga atmosfaren. Efter vara dagar i hektiska Rio sa kande vi nu att vi kommit till Brasilien pa riktigt! Fargglada hus och sand pa gatorna och SOL bara SOL.
De forsta natterna bodde vi pa ett sunkigt och olyckligt hostel som osade av mogel, vi bytte sista natten ut det mot en pousada drivet av varldens gulligaste kvinna som hette Katja.
Den forsta riktiga dagen gav sig 4 medlemmar av gruppen samt ett tillskott pa en go nyzeelandare ut i djungeln for att leta efter en vacker sandstrand att svalka sig i.Vi var bara 4 darfor att den forsta sjukdomen slog till i pepps mage! Hon fick uppleva en seg o ensam dag pa hostelets ackliga rum istallet...
Vi vandrade omkring i den tropiska skogen i nastan 2 timmar, varav den forsta timman var uppfor och den andra var nerfor, beloningen for denna expedition blev ett magiskt avsvalkande dopp! Solen gassade pa oss under hela promenaden.
Vi ar nu i det regniga Floraniopolis efter 24timmars bussresa fran Ilha Grande. Det var en skummpig, svangig och laaang resa. trots att bussaterna var stora, fina, bekvama, och svala. Det var forstklassiga helt enkelt. Nar vi kom fram tog Sara, Frank, Irlandaren Kieth och Stina fram bikinisarna och begav oss ner till Stranden. Medan Pepps och Cajsa var hemma och lekte tvatterskor.
Nu ar vi har och det regnar och stranden vill vi verkligen inte ha idag. Vi kommer istallet se vad Brasiliens motsvarighet till Saint Tropez har att erbjuda!
So long suckers! PEACE
Sara halsar att hon ska ata jattegod mat idag =)
lördag 6 mars 2010
Fagra Ipanema
Llueve, llueve, llueve! (y un poco sol) Idag har vi fatt uppleva nagra harliga timmar i solen vilket resulterat i att vi nu ser ut som kokta kraftor. Roda och fina. Dagen spenderades alltsa pa stranden i Ipanema. Dar var det galna vagor som nagra utav oss (Carro, Stina och Sara) vagade trotsa. Surfarna var glada over de finfina vagorna! Oj vad vi ar sugna pa att surfa, kanske blir det av pa Ilha Grande som ar varat nasta stopp.
Vi har blivit mkt duktiga pa att pruta vilket har gjort nagra strandforsaljare lite gnalliga haha
Just nu syns dock inte solen till, regnet vraker ner och vi ar fast pa hostelet! oversvamning...
Vi har fatt hora massor av historier fran andra backpackers som blivit ranade pa deras vag runt i Sydamerika. Och vi har blivit lite oroliga, men det verkar som om man bara ska vara vettig och forsiktig sa skall det inte vara nagra storre problem.
Imorgon skall vi antligen ga till hippie-marknaden! det ser vi fram emot!
pusspuss
Vi har blivit mkt duktiga pa att pruta vilket har gjort nagra strandforsaljare lite gnalliga haha
Just nu syns dock inte solen till, regnet vraker ner och vi ar fast pa hostelet! oversvamning...
Vi har fatt hora massor av historier fran andra backpackers som blivit ranade pa deras vag runt i Sydamerika. Och vi har blivit lite oroliga, men det verkar som om man bara ska vara vettig och forsiktig sa skall det inte vara nagra storre problem.
Imorgon skall vi antligen ga till hippie-marknaden! det ser vi fram emot!
pusspuss
fredag 5 mars 2010
En studie i funktionell anatomi
Oy!
Nu kan vi kryssa av ett av de 7 nya underverken fran listan. Jesus var snygg med sina fylliga lappar! Efter en galen biltur uppfor det branta berget kunde vi pusta ut och njuta av utsikten.
Stralande sol och 28 grader. Efter en valsignelse av en katolsk nunna och fotografering av Jesus och apor blev det aterigen en livsfarlig bussresa nerfor.
Nu behovde vi relaxa sa vi kopte med oss lite gott till Copacabana och hangde dar hela eftermiddagen. Blev barnsligt fortjusta i vagorna som kastade oss hit och dit.
Efter 3 dagar i Rio har vi kommit fram till foljande, manniskorna ar trevliga men kan ingen engelska (sa ni ska hora oss stappla oss fram pa var fina skolspanska haha). Men framfor allt, dessa muskulosa brunbranda kroppar!!!
Nu vantar en kvall pa karnevalgatan dar festandet aldrig tar slut!
XOXO
Nu kan vi kryssa av ett av de 7 nya underverken fran listan. Jesus var snygg med sina fylliga lappar! Efter en galen biltur uppfor det branta berget kunde vi pusta ut och njuta av utsikten.
Stralande sol och 28 grader. Efter en valsignelse av en katolsk nunna och fotografering av Jesus och apor blev det aterigen en livsfarlig bussresa nerfor.
Nu behovde vi relaxa sa vi kopte med oss lite gott till Copacabana och hangde dar hela eftermiddagen. Blev barnsligt fortjusta i vagorna som kastade oss hit och dit.
Efter 3 dagar i Rio har vi kommit fram till foljande, manniskorna ar trevliga men kan ingen engelska (sa ni ska hora oss stappla oss fram pa var fina skolspanska haha). Men framfor allt, dessa muskulosa brunbranda kroppar!!!
Nu vantar en kvall pa karnevalgatan dar festandet aldrig tar slut!
XOXO
onsdag 3 mars 2010
34 timmar senare...
Da var vi antligen har! 34 timmars resande kravdes for att na Rio. Trotta ar vi! Men det skall vi gora nagot at snart, forst ska vi bara dricka lite vin och caipirinhas pa hostlet.
Ps. Det luktar inte fisk har!
Ps. Det luktar inte fisk har!
söndag 21 februari 2010
Obrigado Autocarro
Nu börjar den känns av, resfebern. Större delen av de praktiska förnödenheterna är fixade. Nu måste bara ryggsäckarna provpackas, pengar växlas och sista dosen Dukoral drickas.
"Tre månaders semester" som Carro så fint uttryckte det. Just nu är det runt 30 grader i Rio, oj vad tråkigt det ska bli att åka från Sverige...NOT! 2 mars 07:00 smäller det! Då flyger vi via Paris och Atlanta till staden med sockertoppen och Jesusstatyn. Första tre nätterna kommer vi att bo på ett hostel i Botafogo, förhoppningsvis ett lugnt och trevligt område. Men innan vi kommer dit skall vi pölsa runt i snön här i götet ytterligare en vecka och en dag. Eftersom obrigado (tack så mycket) och autocarro (buss) är det enda vi kan på portugisiska än så länge, så säger vi:
Hasta luego!
"Tre månaders semester" som Carro så fint uttryckte det. Just nu är det runt 30 grader i Rio, oj vad tråkigt det ska bli att åka från Sverige...NOT! 2 mars 07:00 smäller det! Då flyger vi via Paris och Atlanta till staden med sockertoppen och Jesusstatyn. Första tre nätterna kommer vi att bo på ett hostel i Botafogo, förhoppningsvis ett lugnt och trevligt område. Men innan vi kommer dit skall vi pölsa runt i snön här i götet ytterligare en vecka och en dag. Eftersom obrigado (tack så mycket) och autocarro (buss) är det enda vi kan på portugisiska än så länge, så säger vi:
Hasta luego!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
