Vi lamnade for sista gangen vart kara hostel Wild Rover och La Paz for att utforska Sydamerikas storsta sjo, Titicaca, och den lilla mysiga staden Copacabana (som forovrigt har givit namn at den kanda strandpromenaden i Rio och inte tvartom).
Prioritet nummer ett var att besoka Isla del Sol (Solon), dar enligt incaindianernas legender solen skall ha fotts. Efter en tva timmars irriterande langsam battur klev vi av pa norra delen av on, ignorerade alla spansktalande guider som forsokte salja oss sina tjanster och borjade vandra upp over bergen.
Utsikten var magnifik! Man fick en kansla av att vara pa en o nagonstans i medelhavet och var vi an vande blicken sag vi slata bergvaggar och gronska som avspeglades i det nastan turkosfargade sotvattnet nedanfor oss.
Vi stannade lite da och da pa vagen for att klappa pa en betande asna eller ta av ett av vara tusen kladlager som vi tryckt pa oss (temperaturerna skiljer sig valdigt mycket har beroende pa var solen haller hus).
Finalen var att hitta en gammal ruin dar incaindianer har bott och vi blev helt till oss nar vi malade upp bilder om hur det maste ha sett ut.
Sedan bar det av tillbaka till hamnen for att ta baten till sodra delen av on. Sara, Cajsa och Stina satt langst fram och viftade med tarna medan Carro och Pernilla satt och frenetiskt smorde in sig med solkram. Nar vi hoppade i land begav vi oss till en restaurang, utan meny, och bestallde in var sin grillad trout, som ar specialiteten har. Supergott! Forsta gangen pa tva manader, fisk har inte varit sa lyckat pa andra stallen under var resa sa denna lunch gjorde oss narmast lyriska.
Sjalvklart dammsog vi alla shoppingmojligheter i den lilla staden och overvaldigades av den lokala kyrkans storslagenhet, guld, guld, guld, overallt!
De flesta av oss har fatt nagra tornar i magregionen vid det har laget, Bolivias tveksamma hygien har paverkat oss alla och vi oroade oss infor den kommande bussresan som skulle ta oss till var nasta destination, Peru och Cusco.
Klockan 18.15 stod vi fardigpackade och vantade pa den bekvama turistbuss som vi bokat tva dagar innan. Bussen som kom och hamtade oss var en minibuss med 14 minimala saten och med bagageutrymmet pa taket, vid det har laget har vi lart oss att inte panika som forsta impuls utan tanka att det finns en logisk forklaring, aven nar det kommer till bolviansk planering.
Minibussen tog oss till landgransen dar vi fick ta vart pick och pack och ga over gransen. Med en stampel pa varje sida var vi godkanda i det nya landet. Annu en minibuss med stenharda saten kom for att hamta upp vart nu uppsamlade gang som skulle till Cusco. Vad damen pa travel agencyn hade glomt att beratta var att bussen skulle ga fran en bussterminal i Puno i Peru. Kalas. 2,5 timmar senare och stela som en pinnar vinglade vi av och satte oss och vantade i den nerkylda terminalen.
Antligen ombord, blev en hel okej natt, bortsett att vi var tidiga och blev av slappta pa hostelet klockan 05.15 pa morgonen.
Val utsovda i de otroligt bekvama sangarna var vi redo att gora stan.
Annu mer shopping, besok pa incamuseum och strosat runt i staden som for tanken till en tysk alpby med minihus och grona kullar i bakgrunden, gothiska kyrkor och kullersten.
En utekvall avklarad och tagbiljetter till Aguas Calientes inkopta. Ikvall, sondag, firar/sorjer vi var sista kvall tillsammans innan vi ska splittras for de sista veckorna.
TTYS amigos
söndag 16 maj 2010
torsdag 6 maj 2010
Vi lever än!
Ah, fagra Bolivia!
Tillbaka i La Paz efter aventyr soderut, och vi var riktigt glada att komma tillbaka till vart hostel som vi trivs bra i. Usel frukost, men sa fantastiskt bekvama sangar att stanna inne en hel dag inte later helt fel. Men icke! Vi fortsatter att utforska La Paz bast vi kan, men man kan nog vaga pasta att denna stad inte har jattemycket att erbjuda dagtid, utan det ar pa kvallen som staden och andra backpackers vaknar vid liv.
Vi har dessutom fastnat lite i La Paz "utan var vilja" da det var meningen att vi skulle bege oss mot regnskogen i norra Bolivia igar. Pga av daligt vaglag sa gar inga bussar och vi tar flyg som i sin tur blivit installt tva ganger och som det ser ut nu aker vi imorgon bitti. Amazonas! Coolt!!
Har om dagen gjorde vi nagot alldeles fantastiskt haftigt! Cyklade ner for varldens farligaste vag eller Death Road som den kallas. Helt otroligt laskigt, kul och vackert! Vilket landskap! Vi som bara sett oken och berg i Bolivia fann nu oss sjalva i frodiga, grona berg med ormbunkar och vattenfall som man cyklade under, som fick oss att tro att vi var med i nagon haftig film. Typ Jurassic Park.
Extrem smal vag med 800m stup pa ena sidan sa man var inte sarskilt kaxig nar man satt dar pa cykeln, men samtidigt var adrenalinet pa topp! En haftig upplevelse!
Nu ar vi superpeppade infor regnskogen och jag funderar mest pa hur vi ska smuggla med de bekvama sangarna pa planet. Later lurigt men ingenting ar omojligt!
Tjing!
Tillbaka i La Paz efter aventyr soderut, och vi var riktigt glada att komma tillbaka till vart hostel som vi trivs bra i. Usel frukost, men sa fantastiskt bekvama sangar att stanna inne en hel dag inte later helt fel. Men icke! Vi fortsatter att utforska La Paz bast vi kan, men man kan nog vaga pasta att denna stad inte har jattemycket att erbjuda dagtid, utan det ar pa kvallen som staden och andra backpackers vaknar vid liv.
Vi har dessutom fastnat lite i La Paz "utan var vilja" da det var meningen att vi skulle bege oss mot regnskogen i norra Bolivia igar. Pga av daligt vaglag sa gar inga bussar och vi tar flyg som i sin tur blivit installt tva ganger och som det ser ut nu aker vi imorgon bitti. Amazonas! Coolt!!
Har om dagen gjorde vi nagot alldeles fantastiskt haftigt! Cyklade ner for varldens farligaste vag eller Death Road som den kallas. Helt otroligt laskigt, kul och vackert! Vilket landskap! Vi som bara sett oken och berg i Bolivia fann nu oss sjalva i frodiga, grona berg med ormbunkar och vattenfall som man cyklade under, som fick oss att tro att vi var med i nagon haftig film. Typ Jurassic Park.
Extrem smal vag med 800m stup pa ena sidan sa man var inte sarskilt kaxig nar man satt dar pa cykeln, men samtidigt var adrenalinet pa topp! En haftig upplevelse!
Nu ar vi superpeppade infor regnskogen och jag funderar mest pa hur vi ska smuggla med de bekvama sangarna pa planet. Later lurigt men ingenting ar omojligt!
Tjing!
fredag 30 april 2010
Somewhere over the rainbow...
Den 27 april "vaknade" vi upp i Uyuni efter vara livs skumpigaste bussfard - sov knappt nagot sa vet inte om vakna ar ratt ord. Riktiga vagar ar nagot det inte finns gott om ute pa Bolivias landsbyggd.
Fran Uyuni skulle vi ta oss ut pa en 3-dagarstur med jeep for att skada sodra Bolivias enastaende natur:
Fran Uyuni skulle vi ta oss ut pa en 3-dagarstur med jeep for att skada sodra Bolivias enastaende natur:
- Salar de Uyuni - Varldens storsta saltoken. Vitt sa langt ogat nadde!
- Kaktuson - En liten oas i allt det salta. Tusenariga kaktusar!
- Geysrar - Skadade roken fran geysrarna tidigt pa morgonen sista dagen. Fantastiskt! Sag aven lera bubbla upp i dem.
- Laguner av alla dess slag - En gron, en rod, en vit och nagra med flamingos i.
- Oken - Valdigt maktigt! Inte ett trad eftersom vi for lange sedan lamnat tradgransen!
- "Treriksroset" - Stod i Bolivia och blickade ut over Argentina och Chile - detta pa 4800 meters hojd over havet!
Tre helt fantastiska dagar trots kalla natter!
Just nu befinner vi oss i Potosi - varldens hogst belagna stad. Har skall vi tillbringa morgondagen innan vi aker tillbaka till La Paz.
XOXO
lördag 24 april 2010
Freden
La Paz
3660 m over havet. Otroliga berg i bakgrunden av staden. Bolivianerna ar typ ett huvud kortare an oss alla. Vackra kvinnor med hatt, fargglada knyten, stora kjolar och alltid nara till skratt gar omkring pa gataora. Gatorna ar smala, kulliga och traffikerade av bilar och folk. Vi alla har kopt varsin alpaca kofta som vi gar omkring och myser i om dagarna. Kanske inte en 100% riktig alpaca men den duger finfint :) Vadret ar vackert, varmt om dagarna men betydligt kyligare om natterna. Har kan vi ata en bra lunch for endast 35kr.
Kanns skont att ha lamnat Chiles valuta. I Bolivia ar 1 bob = ca 1 kr. Sa vi slipper att anvanda vara mattehjarnor.
Forsta dagen har uppe bland molnen var ganska trottsamma, vi hade ingen energi och ville bara ga och lagga oss. Efter 3 dagar, blir vi fort andfadda nar vi gar upp for trapporna/backarna eller nar vi gar fort. Det sags att det tar flera veckor att bli helt aterstalld till sitt normala. Men vi kampar pa och ater coca blad som tydligen skall hjalpa mot den hoga hojden. Det smakar som daligt gront te.
Vi hors snart
Ciao amigos
3660 m over havet. Otroliga berg i bakgrunden av staden. Bolivianerna ar typ ett huvud kortare an oss alla. Vackra kvinnor med hatt, fargglada knyten, stora kjolar och alltid nara till skratt gar omkring pa gataora. Gatorna ar smala, kulliga och traffikerade av bilar och folk. Vi alla har kopt varsin alpaca kofta som vi gar omkring och myser i om dagarna. Kanske inte en 100% riktig alpaca men den duger finfint :) Vadret ar vackert, varmt om dagarna men betydligt kyligare om natterna. Har kan vi ata en bra lunch for endast 35kr.
Kanns skont att ha lamnat Chiles valuta. I Bolivia ar 1 bob = ca 1 kr. Sa vi slipper att anvanda vara mattehjarnor.
Forsta dagen har uppe bland molnen var ganska trottsamma, vi hade ingen energi och ville bara ga och lagga oss. Efter 3 dagar, blir vi fort andfadda nar vi gar upp for trapporna/backarna eller nar vi gar fort. Det sags att det tar flera veckor att bli helt aterstalld till sitt normala. Men vi kampar pa och ater coca blad som tydligen skall hjalpa mot den hoga hojden. Det smakar som daligt gront te.
Vi hors snart
Ciao amigos
måndag 19 april 2010
Rafting class 4
Grade 4: Whitewater, medium waves, maybe rocks, maybe a considerable drop, sharp maneuvers may be needed. (Skill Level: Whitewater Experience)
lördag 17 april 2010
Traiguen y Pucon
En bussfard natten mellan lordag och sondag tog oss till den lilla charmiga staden Traiguen, dar Josès foraldrar bor. Under ett dygn blev vi ompysslade till max av dem - ett konstant flode av fantastisk god mat, underbara sangar som man slapp dela pa, gratis ridtur pa rodeohastar och danslektion i traditionell chilensk folkdans av Josès lillasyster.
Pa mandagen bar det av langre soder ut - till Pucon. Likt en liten europeisk alpby omringades den av berg, skog och forsar. Vi hyrde en liten trastuga i centrum, dar vi myste med hemmalagad mat nastan varje dag och satt bankade framfor alla tv-serier warnerbros-kanalen visade pa kvallarna.
Dagarna var fullspackade med utomhusaktiviteter.
Forsta dagen raftade (forsranning) vi - oj vilken adrenalinkick det var! Var instruktor kommenderade hej vilt nar vi narmade oss forsarna: "High to the left!", "Fast forward!", "Inside!", "Position!", "Backpaddle!"
Vi vill aven namna att nagra delar av forsen var klass 4...det vill saga lite laskigt och lite farligt...
Blota, lyckliga och iskalla akte vi tillbaka till var stuga och powernappade.
Pa kvallen bar det av till nagra varma kallor dar vi chillaxade under den stjarnklara himmelen.
Andra dagen blev det ridning pa berg och sluttningar. Hastarna var valdigt vackra och landskapet runt omkring lika sa! Galopp pa grona angar med betande far och svindlande vyer fran bergen gjorde oss stumma av hanforelse. Turen avslutades i ett litet hus dar vi fick prova mapuchemat och en traditionell festutstyrsel - "mapuche rubia" oj sa tjusiga vi var.
Sista dagen vackte Peps oss alla vid 05:45. Bestigning av vulkanen Villarrica gallde denna soliga hostdag. Vi samlades som vanligt i den nu valbekanta lokalen dar foretaget som anordnade turen holl till. Vi fick prova ut utrustning och tackklader och peppa varandra det tidiga klockslaget till trots.
Utkladda som sopgubbar i helorange klader och med for stora kangor och ishacka i ryggsacken klamde vi oss in allihopa i den lilla minibussen och akte ivag till foten av berget dar expeditionen skulle starta.
Vi borjade med att ta en sittlift forsta biten, valet var frivilligt men sjalvklart for majoriteten av oss. Utan sakerhetsbyglar eller nagot att vila fotterna pa holl vi oss krangaktigt fast vid den lilla soffan som vinglade fram och tillbaka i vinden.
Val uppe borjade en hektiskt promenad uppfor berget med en stressande kvinnlig guide hack i halarna. Var manliga guide, Alvaro, hade inte alltfor stort overseenende med att denna klattring var en stor fysisk prestation for oss alla och tyckte inte att raster och vattenpauser var nodvandigt.
Vi fick tillok i gruppen av Camilo, den unge mannen som jobbar pa foretaget som anordnade turen, och han var mer an fortjust over faktumet att han skulle fa tillbringa tid med de enda 5 svenskorna i byn.
Under den forsta etappen av klattringen kampade vi oss over torkad lava och stenar men hogre upp pa berget bredde snon ut sig. Dar fick vi spanna pa oss broddarna som vi haft med oss i ryggsackarna. Klattringen harifran var direkt stupande och vi fick en kort undervisning i hur vi skulle hanga oss fast med hackorna vid vaggen i fall vi skulle tappa taget...
Aven har trampade Alvaro i vag i ett ihardigt tempo. Vi forsokte att inte titta ner men fascinationen over utsikten och hur langt vi hade kommit overvann radslan.
Nar vi nadde toppen fanns ingen tid att forlora, vi tog av oss ryggsackarna spanda av forvantan och trippade ivag over "kinesiska muren", stup ner pa bada sidor, pa ena ner i vulkanens kokande lava och pa den andra foten av berget. Att vara sa har nara en aktiv vulkan var en helt otrolig kansla, vi fick nagra riktigt haftiga bilder och filmade nagra snuttar innan vi var tvunga att ga tillbaka eftersom gaserna fran vulkanen holl pa att kvava vara kansliga andningsorgan.
Nervagen gick mot all formodan smidigt tack vare broddarna och storre delen skulle vi dessutom transportera oss sittandes pa vara rumpor. De hade karvat ut kanor i snon som vi stortade nerfor berget genom. Hur kul som helst!
Lite omma i rumporna och oroliga for vara kamerors overlevnad genom vatan kom vi ner till sittliftens topp igen. Harifran kunde vi nastan springa ner med dammet rykandes runt omkring oss.
Nojda och helt slut satte vi oss i minibussen och skumpade hemat igen.
Nu ar vi tillbaka i Valparaiso och pa onsdag vantar La Paz!
Pa mandagen bar det av langre soder ut - till Pucon. Likt en liten europeisk alpby omringades den av berg, skog och forsar. Vi hyrde en liten trastuga i centrum, dar vi myste med hemmalagad mat nastan varje dag och satt bankade framfor alla tv-serier warnerbros-kanalen visade pa kvallarna.
Dagarna var fullspackade med utomhusaktiviteter.
Forsta dagen raftade (forsranning) vi - oj vilken adrenalinkick det var! Var instruktor kommenderade hej vilt nar vi narmade oss forsarna: "High to the left!", "Fast forward!", "Inside!", "Position!", "Backpaddle!"
Vi vill aven namna att nagra delar av forsen var klass 4...det vill saga lite laskigt och lite farligt...
Blota, lyckliga och iskalla akte vi tillbaka till var stuga och powernappade.
Pa kvallen bar det av till nagra varma kallor dar vi chillaxade under den stjarnklara himmelen.
Andra dagen blev det ridning pa berg och sluttningar. Hastarna var valdigt vackra och landskapet runt omkring lika sa! Galopp pa grona angar med betande far och svindlande vyer fran bergen gjorde oss stumma av hanforelse. Turen avslutades i ett litet hus dar vi fick prova mapuchemat och en traditionell festutstyrsel - "mapuche rubia" oj sa tjusiga vi var.
Sista dagen vackte Peps oss alla vid 05:45. Bestigning av vulkanen Villarrica gallde denna soliga hostdag. Vi samlades som vanligt i den nu valbekanta lokalen dar foretaget som anordnade turen holl till. Vi fick prova ut utrustning och tackklader och peppa varandra det tidiga klockslaget till trots.
Utkladda som sopgubbar i helorange klader och med for stora kangor och ishacka i ryggsacken klamde vi oss in allihopa i den lilla minibussen och akte ivag till foten av berget dar expeditionen skulle starta.
Vi borjade med att ta en sittlift forsta biten, valet var frivilligt men sjalvklart for majoriteten av oss. Utan sakerhetsbyglar eller nagot att vila fotterna pa holl vi oss krangaktigt fast vid den lilla soffan som vinglade fram och tillbaka i vinden.
Val uppe borjade en hektiskt promenad uppfor berget med en stressande kvinnlig guide hack i halarna. Var manliga guide, Alvaro, hade inte alltfor stort overseenende med att denna klattring var en stor fysisk prestation for oss alla och tyckte inte att raster och vattenpauser var nodvandigt.
Vi fick tillok i gruppen av Camilo, den unge mannen som jobbar pa foretaget som anordnade turen, och han var mer an fortjust over faktumet att han skulle fa tillbringa tid med de enda 5 svenskorna i byn.
Under den forsta etappen av klattringen kampade vi oss over torkad lava och stenar men hogre upp pa berget bredde snon ut sig. Dar fick vi spanna pa oss broddarna som vi haft med oss i ryggsackarna. Klattringen harifran var direkt stupande och vi fick en kort undervisning i hur vi skulle hanga oss fast med hackorna vid vaggen i fall vi skulle tappa taget...
Aven har trampade Alvaro i vag i ett ihardigt tempo. Vi forsokte att inte titta ner men fascinationen over utsikten och hur langt vi hade kommit overvann radslan.
Nar vi nadde toppen fanns ingen tid att forlora, vi tog av oss ryggsackarna spanda av forvantan och trippade ivag over "kinesiska muren", stup ner pa bada sidor, pa ena ner i vulkanens kokande lava och pa den andra foten av berget. Att vara sa har nara en aktiv vulkan var en helt otrolig kansla, vi fick nagra riktigt haftiga bilder och filmade nagra snuttar innan vi var tvunga att ga tillbaka eftersom gaserna fran vulkanen holl pa att kvava vara kansliga andningsorgan.
Nervagen gick mot all formodan smidigt tack vare broddarna och storre delen skulle vi dessutom transportera oss sittandes pa vara rumpor. De hade karvat ut kanor i snon som vi stortade nerfor berget genom. Hur kul som helst!
Lite omma i rumporna och oroliga for vara kamerors overlevnad genom vatan kom vi ner till sittliftens topp igen. Harifran kunde vi nastan springa ner med dammet rykandes runt omkring oss.
Nojda och helt slut satte vi oss i minibussen och skumpade hemat igen.
Nu ar vi tillbaka i Valparaiso och pa onsdag vantar La Paz!
lördag 10 april 2010
Hej Chile
Vi lamnar det kottiga Argentina och styr kosan over de vackra bergen, Anderna till Chile. Dar mots vi av katastrof!!! Peps vaska ar BORTA! Den finns ingenstans. Vi tittar en sista gang bland de sista vaskorna som ligger pa golvet men ingen Svensk fjallraven vaska nagonstans. Paniken vaxer! Vi far tag i killen som har hand om borttappade vaskor. Han ser inte alls forvanad ut och tar hand Peps. Han sager att vaskan borde komma till Santiago med kvallsflyget, trodde han ja. Pernilla Dill far vanta i hela 4 dagar. I vantan hann bade de ena och de andra tankarna komma upp.
Vi har inte lamnat flygplatsen annu. Vi har en sista sakerhetskontrollen kvar innan vi nar det riktiga Chile. Denna gangen ar det Sara som fastnar med de brasilianska linserna. Inte nog har hon forsokt smuggla in linserna i landet utan hon har ljugit 3ggr om att hon inte har med sig nagot atbart i sin vaska. Tullpersonalen luskar tillslut ut att hon har med sig nagot atbart och ber henne tomma vaskan. Dar finner de linserna med stort L. Tullpersonalen hamnar i chock Flera rapporter skrivs. Sara far folja med en man till ett avskilltrum och far svara pa fragor sa som; varfor hon tog med sig linserna, Vart hon har kopt dem, visste hon att hon hade linserna med sig osv. Det pratas om boter. Men lyckligtvis lyckas Sara charma mannen och han slapper henne. Det hela forhoret tog ett par timmar.
Nu ar vi hos Jose som bor i Viña del mar( det ligger utanfor Valpariso) De bada staderna ligger alldeles vid havet. Ni som inte vet har Jose varit utbytesstudent i Sverige och bodde da med min familj (Stina) under 1ar. Jose har visat oss den otroligt vackra staden, Valpariso. Dar plathus i alla dess farger, haftiga graffitimalningar och uppforbackar ar vardag. Efter att ha gatt omkring uppe bland kullarna tog vi oss sakta ner tillhavsnivan igen. Vi var hungriga efter den langa promenaden och Jose foreslog att vi skulle ata varsin Completo. En JATTE varmkorv med majonas, gacuemole och en morotsblandning. Den smakade finfint och man blev matt! Rekomenderar den starkt! :)
Det ar mycket kallare nu sa varje flis, troja och jacka ar som guld!
Nu ska vi ata frukost! Ikvall aker vi soder ut till Joses familj, varmakallor, forsraning mm.
Hej hopp
Vi har inte lamnat flygplatsen annu. Vi har en sista sakerhetskontrollen kvar innan vi nar det riktiga Chile. Denna gangen ar det Sara som fastnar med de brasilianska linserna. Inte nog har hon forsokt smuggla in linserna i landet utan hon har ljugit 3ggr om att hon inte har med sig nagot atbart i sin vaska. Tullpersonalen luskar tillslut ut att hon har med sig nagot atbart och ber henne tomma vaskan. Dar finner de linserna med stort L. Tullpersonalen hamnar i chock Flera rapporter skrivs. Sara far folja med en man till ett avskilltrum och far svara pa fragor sa som; varfor hon tog med sig linserna, Vart hon har kopt dem, visste hon att hon hade linserna med sig osv. Det pratas om boter. Men lyckligtvis lyckas Sara charma mannen och han slapper henne. Det hela forhoret tog ett par timmar.
Nu ar vi hos Jose som bor i Viña del mar( det ligger utanfor Valpariso) De bada staderna ligger alldeles vid havet. Ni som inte vet har Jose varit utbytesstudent i Sverige och bodde da med min familj (Stina) under 1ar. Jose har visat oss den otroligt vackra staden, Valpariso. Dar plathus i alla dess farger, haftiga graffitimalningar och uppforbackar ar vardag. Efter att ha gatt omkring uppe bland kullarna tog vi oss sakta ner tillhavsnivan igen. Vi var hungriga efter den langa promenaden och Jose foreslog att vi skulle ata varsin Completo. En JATTE varmkorv med majonas, gacuemole och en morotsblandning. Den smakade finfint och man blev matt! Rekomenderar den starkt! :)
Det ar mycket kallare nu sa varje flis, troja och jacka ar som guld!
Nu ska vi ata frukost! Ikvall aker vi soder ut till Joses familj, varmakallor, forsraning mm.
Hej hopp
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
