Traiguen y Pucon

En bussfard natten mellan lordag och sondag tog oss till den lilla charmiga staden Traiguen, dar Josès foraldrar bor. Under ett dygn blev vi ompysslade till max av dem - ett konstant flode av fantastisk god mat, underbara sangar som man slapp dela pa, gratis ridtur pa rodeohastar och danslektion i traditionell chilensk folkdans av Josès lillasyster.

Pa mandagen bar det av langre soder ut - till Pucon. Likt en liten europeisk alpby omringades den av berg, skog och forsar. Vi hyrde en liten trastuga i centrum, dar vi myste med hemmalagad mat nastan varje dag och satt bankade framfor alla tv-serier warnerbros-kanalen visade pa kvallarna.
Dagarna var fullspackade med utomhusaktiviteter.
Forsta dagen raftade (forsranning) vi - oj vilken adrenalinkick det var! Var instruktor kommenderade hej vilt nar vi narmade oss forsarna: "High to the left!", "Fast forward!", "Inside!", "Position!", "Backpaddle!"
Vi vill aven namna att nagra delar av forsen var klass 4...det vill saga lite laskigt och lite farligt...
Blota, lyckliga och iskalla akte vi tillbaka till var stuga och powernappade.
Pa kvallen bar det av till nagra varma kallor dar vi chillaxade under den stjarnklara himmelen.

Andra dagen blev det ridning pa berg och sluttningar. Hastarna var valdigt vackra och landskapet runt omkring lika sa! Galopp pa grona angar med betande far och svindlande vyer fran bergen gjorde oss stumma av hanforelse. Turen avslutades i ett litet hus dar vi fick prova mapuchemat och en traditionell festutstyrsel - "mapuche rubia" oj sa tjusiga vi var.

Sista dagen vackte Peps oss alla vid 05:45. Bestigning av vulkanen Villarrica gallde denna soliga hostdag. Vi samlades som vanligt i den nu valbekanta lokalen dar foretaget som anordnade turen holl till. Vi fick prova ut utrustning och tackklader och peppa varandra det tidiga klockslaget till trots.
Utkladda som sopgubbar i helorange klader och med for stora kangor och ishacka i ryggsacken klamde vi oss in allihopa i den lilla minibussen och akte ivag till foten av berget dar expeditionen skulle starta.
Vi borjade med att ta en sittlift forsta biten, valet var frivilligt men sjalvklart for majoriteten av oss. Utan sakerhetsbyglar eller nagot att vila fotterna pa holl vi oss krangaktigt fast vid den lilla soffan som vinglade fram och tillbaka i vinden.
Val uppe borjade en hektiskt promenad uppfor berget med en stressande kvinnlig guide hack i halarna. Var manliga guide, Alvaro, hade inte alltfor stort overseenende med att denna klattring var en stor fysisk prestation for oss alla och tyckte inte att raster och vattenpauser var nodvandigt.
Vi fick tillok i gruppen av Camilo, den unge mannen som jobbar pa foretaget som anordnade turen, och han var mer an fortjust over faktumet att han skulle fa tillbringa tid med de enda 5 svenskorna i byn.
Under den forsta etappen av klattringen kampade vi oss over torkad lava och stenar men hogre upp pa berget bredde snon ut sig. Dar fick vi spanna pa oss broddarna som vi haft med oss i ryggsackarna. Klattringen harifran var direkt stupande och vi fick en kort undervisning i hur vi skulle hanga oss fast med hackorna vid vaggen i fall vi skulle tappa taget...
Aven har trampade Alvaro i vag i ett ihardigt tempo. Vi forsokte att inte titta ner men fascinationen over utsikten och hur langt vi hade kommit overvann radslan.
Nar vi nadde toppen fanns ingen tid att forlora, vi tog av oss ryggsackarna spanda av forvantan och trippade ivag over "kinesiska muren", stup ner pa bada sidor, pa ena ner i vulkanens kokande lava och pa den andra foten av berget. Att vara sa har nara en aktiv vulkan var en helt otrolig kansla, vi fick nagra riktigt haftiga bilder och filmade nagra snuttar innan vi var tvunga att ga tillbaka eftersom gaserna fran vulkanen holl pa att kvava vara kansliga andningsorgan.
Nervagen gick mot all formodan smidigt tack vare broddarna och storre delen skulle vi dessutom transportera oss sittandes pa vara rumpor. De hade karvat ut kanor i snon som vi stortade nerfor berget genom. Hur kul som helst!
Lite omma i rumporna och oroliga for vara kamerors overlevnad genom vatan kom vi ner till sittliftens topp igen. Harifran kunde vi nastan springa ner med dammet rykandes runt omkring oss.
Nojda och helt slut satte vi oss i minibussen och skumpade hemat igen.

Nu ar vi tillbaka i Valparaiso och pa onsdag vantar La Paz!